När stormarna Gudrun och Per härjade som värst under 2000-talets första år blåste många miljoner träd ner i södra Sverige. Och eftersom gran är mycket stormkänsligt samt det dominerande trädslaget i den drabbade geografin var det också gran som låg kvar i drivor efter att stormen bedarrat.

Så även på Omberg, det omskrivna berget utmed Vätterns östra strand. Efter stormvintrarna 2005 och 2007 valde Sveaskog att ersätta tät granskog som fällts av stormen med lövskog, mestadels björk.

– Att byta gran mot björk var en tidig åtgärd i en ny skötselstrategi som är bättre för miljö och mångfald, säger Sveaskogs Christer Samuelsson som är områdesansvarig och har varit med från början.

Mer jobb än med en granskog

Björkplantorna sattes när de var 40 till 50 centimeter höga, i mark som inte hade markberetts och därmed behöll fukten längre. På varje planta sprutades, med gott resultat, ett långtidsverkande betningsskydd mot klövvilt bestående av fårfett, vatten och kisel.

Och plantorna växte snabbt. På bara två växtsäsonger blev björkplantorna 1,5 meter höga. De första bestånden från 2007 röjdes tidigt, när stammarna var från två meter uppemot sex meter höga, vilket följdes av en andra röjning. Och efter tre år var det dags för en första gallring som i sin tur följdes av ytterligare en till två gallringar.

– Det blir mycket mer jobb jämfört med gran, konstaterar Christer Samuelsson. Med björk kan man inte komma fel, det gäller att ha koll på trädkronan och att röja och gallra vid rätt tidpunkt.

Christer Samuelsson

Idag, snart 15 år senare, har plantor av björk och ek vuxit upp till en ljus och välväxt, tio meter hög ungskog där många insekter och växter som tidigare varit hotade nu fått en fristad. Numera planterar Sveaskog enbart lövträd i produktionsskogarna på Omberg.
Men det har krävts aktiva skötselåtgärder för att få björk med tillräckligt hög virkeskvalitet att etablera sig i Omberg.

– Tidig röjning och effektivt viltbetesskydd, summerar Anna Stridsman, skogsvårdschef Sveaskog Syd, de åtgärder som vidtagits.

Erfarenheter hämtas från Finland

Björk är så kallade pionjärträd, de är de första att etablera sig efter avverkning och skogsbrand. Men med en snabb uppväxt och kort omloppstid krävs genomtänkt skötsel.

Är målet att skapa sågbart björkvirke med hög timmerkvalitet behöver man sträva efter en stor trädkrona som ger en grov stam. En utvecklad krona bidrar till god tillväxt och vitala träd, en liten krona med få löv ger gängliga stammar som lätt bryts av.

– Jag ser alldeles för ofta täta björkbestånd, träden behöver mycket ljus för att utvecklas åt rätt håll, förklarar Urban Nilsson, professor i skogsskötsel vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

Kunskap om lövträd i produktionsskogen har varit ett eftersatt kapitel i Sverige. Mycket att lära har hämtats från Finland där man har en lång tradition av planterad björk som drivits upp på plantskolor.

– Men jag tycker ändå att vi har lyckats väl i Omberg, säger Christer Samuelsson. Varje år får vi besök av elever från skogsmästarprogrammet vid SLU som vill ta del av våra erfarenheter. Björk ligger i tiden.

Och Urban Nilsson ger rådet att i första hand använda förädlat plantmaterial. Med rätt skötsel kan produktionen då bli mycket hög. Och den som inte vill satsa på rena björkbestånd kan istället öka inblandningen av björk i sina skogar.

– Men i fuktiga och blöta områden kan man istället undvika att plantera barr och hellre låta naturligt föryngrad björk etablera sig, säger han.