Brandflyget är ett sätt att tidigt upptäcka och positionsbestämma skogsbränder. En insats som bidrar till att hålla nere kostnaderna för både räddningstjänst och skogsägare.

Magnus Andersson och Mats Erixon möter upp på flygplatsen mellan Ludvika och Grängesberg. De är båda del av den lokala flygklubbens styrelse där Magnus är styrelseordförande. Båda två är dessutom aktiva piloter med flera års erfarenhet av brandbevakning.

Mats Erixon och Magnus Andersson, Ludvika Flygklubb.

Tillsammans med flygklubbarna i Avesta och Borlänge bemannar de brandflyget längs slingan som täcker hela sydöstra Dalarna. De har i upphandling med Länsstyrelsen avtal om brandbevakningen under de kommande två åren med möjlighet till förlängning ytterligare ett plus ett år.

- Den slinga vi bevakar går förbi Fagersta, Avesta, Borlänge, Falun, Linghed, Bingsjö, Rättvik, Leksand, Säfsnäs och Grangärde, berättar Magnus.

Kartbild över brandflygslinga Sydöst (SO) som flygklubben bevakar. Bild Ludvika Flygklubb.

Brandbevakningen är viktig då den erbjuder en metod som tidigt kan identifiera skogsbränder och dirigera räddningstjänstens släckningsinsatser innan bränderna vuxit sig stora och mer svårhanterliga.

Vid skogsbranden i Västmanland 2014, den enskilt största sedan 50-talet, brann 13 800 hektar skog till ett värde av flera hundra miljoner. Under branden var Ludvikas brandflyg tidigt på plats berättar Magnus.

- Vi var på väg hem från Fredriksberg när vi såg en rökpelare i riktning mot Sala. Vi kontaktade då SOS och hörde att de fått indikationer på möjlig brand. Vi landade, tankade upp och lyfte direkt. Ganska snabbt insåg vi att det redan då var den största skogsbranden vi stött på. Vi låg kvar i luften och informerade SOS om situationen samtidigt som de första bilarna från räddningstjänsten anlände.

Starten av Västmanlandsbranden juli 2014. Bild Ludvika Flygklubb. 

I informationen som Myndigheten för Civilt Försvar (MCF, tidigare Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, MSB) skickar ut till flygklubbarna har det varnats för att det råder torra förhållanden och att sommaren kommer att bli utmanande.

- Klubben har flugit cirka 20 timmar under maj månad. Sedan kom det en regnigare period och det har varit lite lugnare. En vanlig sommar brandbevakar flygklubbarna runt 200 timmar i länet, berättar Mats Erixon.

Tre flygklubbar samverkar i sydöstra Dalarna

Piloter från de tre flygklubbarna bemannar brandflyget. Alla piloter jobbar ideellt och flygklubbarna får en ersättning som ska täcka de grundläggande kostnaderna.

Vid sidan av sitt ordinarie arbete sätter Magnus och Mats upp jourschemat och koordinerar kontakten mellan flygklubbarna, räddningstjänsten och Länsstyrelsen. När skogsbrandrisknivån når nivå fyra eller högre på SMHI:s sexgradiga skala är det nästan alltid flygbevakning som gäller.

- Vi får ett beslut från räddningstjänsten varje morgon. Om det är extremt stor risk lyfter vi direkt och gör två turer under dagen, annars gör vi en runda på eftermiddagen när brandrisken är som störst, berättar Magnus.

Magnus Andersson i cockpit på det fyrsitsiga Cessnaplanet under brandbevakning.

Cessnaplanet är utrustat med räddningstjänstens kommunikationssystem Rakel och piloterna har dessutom med en positionsgivande mobiltelefon.

- Vi flyger alltid två och två. En pilot och en som kommunicerar med SOS och vägleder räddningstjänsten. Så fort vi lyfter ser räddningstjänsten vår position och vi kan kommunicera med varandra via Rakel. Vi kan även skicka bilder med geotaggning så att de direkt får en uppfattning om vad vi tittar på, berättar Magnus.

Tuff ekonomisk verklighet

För att få flyga brandflyg krävs att flygplanet sköts av en kontrollerad verkstad som står för flygplanets luftvärdighet. För att hålla ner kostnaderna har ett flertal klubbar bytt ut sina normalklassade flygplan och köpt in flygplan som inte kräver en certifierad verkstad. Detta medför att det finns färre flygplan tillgängliga för samhällsviktiga funktioner som till exempel brandflyg.

Magnus Andersson blickar ut mot landningsbanan och berättar att flygklubben mår relativt bra i termer av antal medlemmar efter ett uppsving i samband med Coronapandemin.

- Vi hade en kommersiell pilot som blev entledigad när flygtrafiken ströps, i samband med Covid. Han började i stället att utbilda piloter här i Ludvika och nu är vi totalt 35 medlemmar.

Ekonomisk är det dock en tuffare vardag som möter flygverksamheten. Kommunen äger flygplatsen men skötselansvaret ligger hos flygklubbarna och landningsbanan är i behov av underhåll och ny asfalt.

Det speciella flygbränslet för små flygplan köps in från en leverantör, i Västerås. Längre transporter innebär högre kostnader och den tio kubikmeter stora bränsletanken på flygplatsen kräver också underhåll.

Sveaskog bidrog ekonomiskt till motorrenovering

Säkerheten kring flyget är central och en flygplansmotor ska ses över av mekaniker efter femtio timmars flygning. Vid 2 000 timmars flygning ska motorn genomgå en större service. I samband med förra årets service upptäcktes korrosionsskador på motorblock och vevaxel hos motorverkstaden i Danmark.

Cessnaplanets motor har fått nya delar.

- Leveranstiden på en ny motor var tre år och det enda alternativet var att byta ut stora delar av motorn. Det visade sig kosta 850 000 kronor för att få brandflygplanet i flygbart skick igen, berättar Magnus.

Det var ett kännbart slag för flygklubben som började att leta sponsorer. Även om många tyckte att flygklubben bedrev ett värdefullt arbete var det Sveaskog som faktiskt beviljade den största ersättningen i form av ett sponsringssamarbete.

- De pengarna har varit guld värda för flygklubben och givit oss möjlighet att fortsätta med brandbevakningen.

Tack vare Sveaskogs sponsring av motorrenoveringen har flygplanet fått 2 000 extra flygtimmar, något som motsvarar ungefär tio års flygning och det viktiga förebyggande arbetet kan därmed fortsätta.