150 mil hemifrån kom vi fram till vår utgångspunkt, Aapua Byakraft, en torsdagseftermiddag i mitten av augusti. Just den här dagen visade det sig att det bara var vi som skulle sova över i stugbyn vilket ledde till att vi hade förmånen att få välja stuga. För oss blev valet lika enkelt som självklart – Norrskenskojan!

De två systrarna som jobbar för Aapua Byakraft visade sig vara förträffliga guider och hjälpte oss med både tips om ekoparken och vilka vägar som var någorlunda körbara… Efter lite funderande beslöt vi oss för att satsa på att redan samma dag gå vår tänkta rutt baklänges en bit för att lägga av hängmattor, liggunderlag, vatten och annat bra att ha inför morgondagens övernattning. Vi tog därför bilen till startpunkt 1 (som på ursprungskartan alltså är markerad som mål) och gav oss av.

Dag 1: Lavarnas rike

Efter bara någon kilometer kom vi till i princip otrampad mark. Svårgenomtränglig och vildvuxen. Om det inte var för att vi såg de röda markeringarna på träden hade vi aldrig kunnat tro att vi var på rätt väg. Det tar tid att gå i den här typen av terräng – något helt annat än vi är vana vid sedan tidigare. Med ryggsäckarna fulla av övernattningsgrejer och därtill en vattendunk och ved blev det tunga steg framåt efter ett tag – vilket myggen uppskattade.

I den här delen av parken är det otroligt många lavar, både hänglavar och den fina lunglaven, som kännetecknar områden med bra luftkvalitet. Och till vår förtjusning blåbär, mer blåbär och ytterligare mer blåbär. Den grillplats som är utmärkt som ”grillplats med utsikt” på norra sidan av Etu-Aapua var mestadels igenväxt och erbjöd inte den häpnadsväckande utsikten vi hoppats på.

Då skymningen var på väg och vi förstod att vi inte skulle hinna till Taka-Aapua gick vi istället mot den plats som på kartan är utmärkt som grillplats, där vi fått tips om att det skulle finnas ett vindskydd. Det vindskyddet har dock sett sina bästa dagar och vi bestämde oss i stället för att snabba på stegen och ta oss tillbaka till norrskenskojan och göra upp en ny plan inför fortsatt rutt. Vi bjöds på några fina kilometer i rosa solnedgång.

Något vi lärt oss på våra många vandringar tillsammans är att vi alltid vinner på att vara flexibla. Vårt motto är att det inte alltid blir som man tänkt sig men det blir ofta superbra ändå! Sagt och gjort; kartan studerades med nya ögon och efter att redan ha gått ca 12 km med tung packning beslöt vi oss för att ta bilen in i ekoparken dag 2. På så sätt skulle vi inte ha så långt att gå till toppen av Taka-Aapua där det enligt kartan skulle finnas ett fint vindskydd att sova i.

Dag 2: Stjärnfall och höjdpunkter

Den här dagen tog vi därför all vår packning och styrde till startpunkt 2, infotavlan mitt inne i parken. Bilvägarna här uppe är inte i samma skick som hemma och lägger man till att man får samsas med flera renar är det bäst att ta det lugnt och försiktigt…

Vi beslöt att dela upp dagen i två delar. Först gick vi mot ekoparkbänken, där vi grillade oss en välförtjänt korvlunch och efterrätt i form av marshmallows. På vägen upp finns en kallkälla, som tur var är denna uppmärkt då det överlag är väldigt ont om vatten i parken. Efter lunch gick vi naturstigen runt Rautiorovas norra topp. Miljön i den här delen av parken upplevde vi som finare än kvällen innan, mer öppet och aningen mer lättgånget; skäggig urskog och miljarder blåbär.

Tillbaka vid infotavlan igen tog vi med oss våra hängmattor och sedan gick vi åt andra hållet, med sikte på toppen av Taka-Aapua; vindskyddet och brandtornet. Meditativ sakta vandring uppför berget, under vilken vi småpratade för att hålla eventuella björnar på avstånd. (Här fann vi alldeles färsk björnspillning så det var inte helt obefogat...)

Så plötsligt öppnade sig skogen och brandtornet uppenbarade sig. Högst upp hade vi milsvid utsikt åt alla håll; urskog och vindkraftverk så långt man kunde se! Det här var verkligen resans höjdpunkt i dubbel bemärkelse!

Här uppe blev det frystorkad pasta carbonara och en härlig frihetskänsla – en sådan som bara kan infinna sig i brandtorn i Rautiorova… Här satt vi till det började mörkna och vi hade dessutom turen att pricka in just den natten när jorden passerade Perseiderna och ”stjärnfall” syntes. Vilken lyckoträff! Vi är fullt medvetna om att brandtornet beträdes på egen risk och vi vill verkligen tillägga att det inte är något varken för barn eller höjdrädda!

Vi band fast våra hängmattor, med utsikt mot öster så vi skulle se Perseiderna som bäst, högst upp i brandtornet. Nedkrupna i våra dunsäckar och med en tarp virad runt oss för att hålla värmen vaggades vi till sömns av vinden. De gånger vi vaknade till under natten kändes det overkligt men härligt att ligga mitt i stjärnhimlen och inte under den… Vi såg båda ”stjärnfall” den natten. Magiskt!

Dag 3: Myrar och hjortronfrukost

Vi vaknade tidigt och eftersom vi frös lite bestämde vi oss för att inta dagens frukostplanka på marken. Det var skönt att komma ner och värma upp sig innan vi gick tillbaka mot infotavlan. Nu tog vi bilen mot den södra delen i hopp om att hitta fina myrar. Vi hade dock svårt att hitta någon bra väg att gå här så efter att ha plockat både blåbär och hjortron bestämde vi oss i stället för att vi var värda ett dopp i sjön Syväjärvi på väg tillbaka till Norrskenskojan. 

Det blev utmanande och spännande dagar i Ekopark Rautiorova och vi har fått minnen vi kommer bära med oss resten av livet!