Maria Heikkilä, Elisabet Harju, Elisabeth Ynglöv

Följ med de tre vana vandrarna Maria Heikkilä, Elisabet Harju, Elisabeth Ynglöv som utforskar Ekopark Rautiorova och tipsar om bästa hjortronmyren.

Ekopark Rautiorova

  • Läge: Cirka 5 mil söder om Pajala i Norrbotten.
  • Storlek: 4 746 hektar.
  • Typiska arter: Gamla granar, doftskinn och doftticka.
  • Upptäck: Trolska granskogar, milsvida utsikter och rika bärmarker.

Maria Heikkilä, Elisabet Harju, Elisabeth Ynglöv

  • Tre vana vandrare från Övertorneå.
  • Gillar att vara på äventyr i skog och mark.
  • "Vi ser fram emot att utforska närområdet och att gå på omarkerade leder."

Dag 1

Vi började på morgonen den 12 juli med att lämna våra cyklar i Rovakka. Sedan åkte vi vidare till Aapua, ca 14 km därifrån, för att påbörja vår vandring. Vi var inte ensamma i skogen denna vindstilla högsommardag, med en temperatur på närmare 30-strecket, så efter ca 100 meters vandring fick vi ta av oss ryggsäckarna och rota fram myggmedlet.

Första stoppet blev vid en mysig stuga med utebastu intill en liten bäck. Vid bäcken fascinerades vi av vad vi då trodde var någon slags fjäril men som efter lite efterforskning efter hemkomsten visade sig vara en blå jungfruslända.

De större djuren lyste med sin frånvaro under hela vår vandring men vi såg två björnspillningar och spillning av älg, älglega och gnagad sälg så djur finns det. Om de höll sig undan på grund av värmen eller tre pladdrande damer låter vi vara osagt!

Efter en kortare paus tog vi ut kompassriktningen och började gå mot vindkraftparken på Etu-Aapua, som är bland Sveriges effektivaste vindkraftverk. Vi fyllde på med mat och vätska vid ett av vindkraftverken och gick sedan i riktning mot Taka-Aapua, som är Övertorneå kommuns högsta berg. Vi gnetade på i en härlig trolsk skog ett par kilometer innan vi stannade upp vid en väl gömd bäck för att fylla på med vatten, som gick åt snabbt i hettan, och svalka oss i bäckvattnet.

Sedan påbörjade vi klättringen upp till Taka-Aapua och det brandtorn som ligger där. Där gjorde vi upp en eld och grillade Hiillosmakkara (finsk grillkorv). Ingen av oss hade modet att klättra upp i brandtornet men den modige kan säkerligen njuta av en fantastisk utsikt därifrån! Efter en längre och välbehövlig paus vid brandtornet fortsatte vi färden nedför. Här gällde det att ha koll på fötterna då det var brant och stenigt.

Samtidigt fanns det många naturliga konstverk av döda träd och grenar på vägen som drog till sig vår uppmärksamhet. Att vandra i ekoparken är verkligen som att gå runt på en konstutställning med det som naturen skapat genom nedfallna och murkna träd. Det är bara fantasin som sätter gränser för vad det föreställer!

Det finns gott om död ved, både liggande och stående, i Ekopark Rautiorova. Död ved är viktig för den biologiska mångfalden och fungerar som livsmiljö åt många arter.

Väl nere på lägre höjd passerade vi myren Pruukinvuoma där det fanns gott om hjortron men som behövde någon dag till för att mogna. Vi önskar vi hade kunnat förmedla doften från myren, som var underbar! Vid det här laget började vi få ont om vatten så vi fick börja leta efter drickbart vatten. Vi hittade ett snårigt och ganska risigt dike som vi dök ned i. Vattnet såg inte gott ut men enligt mottot ”man tager vad man haver” bestämde vi oss för att ta med vatten därifrån för att ha något att dricka om vi inte skulle hitta något bättre.

Vi tog riktning mot Ekoparksbänken och gick längs naturstigen, där vi visste att det finns en kallkälla. Lättade hittade vi till slut kallkällan och därifrån kunde vi njuta av friskt och fräscht vatten. Vi passade på att fylla vattenflaskorna och tvätta av oss för att sedan gå sista biten till Ekoparksbänken, där vi slog läger för natten. Vi njöt av den fina utsikten – långt bort kunde vi se vindkraftverken snurra långsamt.

Vid ekoparksbänken var alla mygg och bromsar spårlöst borta. Kanske orkade de inte flyga ända dit upp. Vi gjorde upp eld och åt en god middag – maten smakar aldrig så gott som utomhus! Efter att vi slagit upp tältet tog det inte lång stund förrän första snarkningen hördes. Vi sov som stockar hela natten.

Dag 2

Vi vaknade till ljuvlig fågelsång. Det var en fin morgon och vi kunde njuta av tystnaden med en kopp kaffe innan vi fortsatte färden. Vi gick igenom ett hav av ormbunkar, orkidéer och naturens egna konstverk. Vi bestämde oss för att gå ned till en traktorväg och ta kompassriktningen därifrån och följde rödmarkerade träd i tron att de skulle leda oss rätt. Efter att ha irrat runt ett tag insåg vi dock att vi inte var på rätt väg eller ens åt rätt håll. Vi tog ut kompassriktningen och följde den i stället, och då hamnade vi rätt. En sak vi lärt oss är att lita på kompassen och inte släppa kollen på var vi är! Samtidigt gäller det att fokusera på var man sätter fötterna. Annars snubblar man lätt, vilket hände oss ett antal gånger.

Vi fortsatte färden och fick syn på en död gran som vi gissar är minst 400 år gammal – ännu ett riktigt vackert konstverk skapat av naturen. På myren nedanför Rautiolehto såg vi massor av hjortron så vi kan tipsa alla hjortronälskare att ta sig hit! Vi gick på Rautiolehtovägen till Rovakka där cyklarna stod och väntade på oss men innan cykelturen tog vi ett välbehövligt dopp. Sedan påbörjade vi cykelturen till Aapua, bara för att efter ca 3,5 km inse att vi glömt bilnyckeln. Det var bara att vända tillbaka, hämta nyckeln och cykla mot bilen igen. När vårt äventyr var över hade vi gått 25 km och cyklat 23 km!

Vi kan sammanfattningsvis konstatera att det finns många fina guldkorn i vår kommun att utforska och vi kan verkligen rekommendera ett besök i fina och frodiga Ekopark Rautiorova! Grillplatserna var fina och det fanns ved vid båda.

Ta en närmare titt på rutten

Fler äventyr finns runt hörnet

Möt alla våra äventyrare

Alla äventyr