Denna sida använder cookies

Cookies behövs för att sidan ska fungera på ett bra sätt. Cookies optimerar sidans funktionalitet, anpassar sidan efter besökarens val och intressen, cookies används för analys av hur besökare använder sidan, för statistik och för marknadsföring anpassad efter dina intressen.

Sveaskog kan komma att dela informationen med tredjepartsannonsörer. 

För att läsa mer om hur cookies används eller hur man stänger av cookies klicka här.

Genom att klicka på rutan Godkänn och fortsätt accepterar du användandet av cookies.

  • Trädkramare

    Ekoparken är ett populärt utflyktsmål för förskolebarn.

  • Lättsjön

    I Lättsjön finns bra abborrfiske.

Se och göra

Ekopark Galhammar är ett naturskönt strövområde och närheten till Svenstavik gör det populärt för friluftsliv såväl sommar som vinter. 

På de många lederna möts vandrare, ryttare, skolklasser, förskolebarn, jägare, skidåkare och skoterturister. Här finns också flera vindskydd där du är välkommen att grilla eller övernatta. I ekoparkens västra delar finns gott om plats för ensligt vildmarksliv.

Lärorika skogar

Både Sveaskogs personal, scouter, skolor och andra använder Ekopark Galhammar för utbildningar, eftersom här finns en sådan mångfald av skogsmiljöer. Snudd på alla nordsvenska skogstyper finns representerade; grannaturskog, ungskog, gammal tallskog, kalkbarrskog, myrtallskog, sumpskog, lövnaturskog och skogrika bäckraviner.

Sevärdheter

  1. Svevallen ödesböle är en boplats som övergavs redan på medeltiden – troligen omkring 1350 då pesten kom till Jämtland. Än i dag syns rester av odlingsrösen och gamla åkrar. Här står också en stenbänk till minne av ekoparkens invigning. 
  2. Brudstenen står längs den gamla pilgrimsleden. Här rastade folket från Åsarna på sin långa väg till kyrkan i Berg, innan Åsarna fick ett eget kapell. Det finns flera sägner om hur stenen fick sitt namn. En av dem handlar om en brud som tappade sin vigselring då hon satt och vilade vid stenen. 
  3. Tjärdalar finns rester av på två platser i ekoparken. Här ser du spår av den trattformade plats där veden packades och eldades, och anar var tjärstocken låg i sluttningen nedanför, där den heta tjäran rann ut. Att bränna kådrika tallstubbar för att få fram tjära är ett gammalt hantverk i Sveriges skogsbygder. 
  4. Börjestens ödesböle är ekoparkens andra medeltida boplats, även den övergiven sedan 1300-talet. 
  5. Blästerugnen användes förr för att skilja järnet från myrmalmen. Rester av den runda stenugnen syns än i dag, med stenar som har svartnat av eld. Dessutom finns en gammal kolningsgrop och flera slagghögar. 
  6. Bergvallen är en av ekoparkens tre övergivna fäbodar. Här tillbringade kreatur och fäbodkvinnor somrarna ända in på 1900-talet. 
  7. Kaptensvallen är ett gammalt militärboställe som numera ligger öde. 
  8. Karl den XI:s väg lär ha varit konungens resväg en gång under 1600-talet. 
  9. Ridvägen till Lättsjön är 2,5 kilometer och går genom solöppna gamla tallskogar och över fina små skogsbäckar. 
  10. Galhammarbäcksravinen är en djup ravin med ett plockepinn av fallna granar och tallar. I den fuktiga gammelskogen finns många exklusiva arter; trådbrosklav i grangrenarna, blackticka under grova fallna träd och tretåig hackspett som hackar i ringar runt stammarna. 
  11. Domäntallarna är ett tiotal stolta, gamla tallar med cirka 400 år på nacken. De skyddades redan 1937 och fick då brickor med Domänstyrelsens emblem som ännu sitter kvar.

Visste du att...

  • Pilgrimsleden, som går genom ekoparken, är en medeltida vallfartsled där pilgrimmer än i dag vandrar för att komma till Olaf den Heliges grav i Trondheim. 
  • Pilgrimsvandringar görs av många olika skäl, men förr i tiden var många ålagda av kyrkan att genomföra vandringen för att sona synder och brott.

Visste du att...

  • Järnframställning är en viktig konst som varit känd i Jämtland under närmare 2000 år. 
  • Blästplatsen är en gammal järnframställningsplats med två gropar på cirka tre meter i diameter. 
  • Kolmilor anlades flitigt i skogarna från förra sekelskiftet och fram till 1940-talet. Genom att bränna ved i runda högar, kolbottnar, och täcka dem med jord för att stänga syret ute, fick man fram det åtråvärda kolet.