Kulturhistoria

I Ekopark Jovan finns många spår av de människor som har befolkat skogarna i gamla tider. Vissa spår är uppenbara, som de imponerande stenkistorna längs flottningslederna, medan andra kräver lite mer tid för att upptäcka. Det kan vara omkullfallna lador efter myrslåtter, igenvuxna fångstgropar, husgrunder eller ristningar i träd. 

Fångstgropar

Några av de äldsta spåren är systemen av fångstgropar som finns på flera platser i ekoparken. Groparna grävdes längs de stråk där älgar och annat vilt rörde sig och täcktes över med grenar och ris. Ursprungligen var de omkring två meter djupa med lodräta väggar och ibland med vässade pålar i botten. Tiden har gjort groparna grundare men de syns fortfarande tydligt. Jakt med fångstgropar förbjöds 1864 i Sverige.

Spår av timmerflottning

Från slutet av 1800-talet och fram till 1960-talet livnärde sig de flesta i byarna kring ekoparken på skog- och flottningsarbete. Om vintrarna högg man i skogarna och om sommaren flottades timret ner mot Umeälven och sågverken vid kusten. Spår från den här tiden finns kvar längs Mejvanbäcken och Jovanbäcken i form av flottarkojor, flottningsrännor och så kallade stenkistor. Stenkistor och flottningsrännor byggdes för att hindra stockarna från att fastna längs älvkanterna.

Kronotorp

På många platser i ekoparken finns gamla husgrunder, med igenväxande ängar och åkrar kring. Det är rester av de kronotorp som staten lät bygga i obebodda trakter för att få ut arbetskraft till skogsbruket mellan slutet av 1800-talet och 1930-talet. Kronotorparen fick bo i huset och odla marken runt det mot att han arbetade i statens skogar.

Visste du att...

  • Förr i tiden användes Jovanbäcken och Mejvanbäcken för att flotta timmer på. 
  • Rester av flottningen syns genom timmerkojor, stenlagda flottrännor och stenkistor. 
  • Båda bäckarna kantas till största delen av gammelskogar och det är en fin promenad att följa deras väg en bit, längs forsar, lugna vatten, meandersvängar och små vattenfall.