Kulturhistoria

Även om skogen i Ekopark Karhuvaara har stått nästan orörd och fri från skogsbruk, vägar och fast bebyggelse, har området många fina kulturminnen.

Myrslåtter förr och nu

I generationer gav myrslåttern på Heikkamavuoma rikligt med vinterfoder för hästar och kor. Fräken, vass och vattenklöver slogs med lie, räfsades och torkades på hässjor. Sen lades det in i timrade lador på myren. Ett slitsamt arbete som engagerade många i veckor. Det var bra näring i slåtterhöet och för att öka skördarna dämdes myren. Dammängen reglerades noga.

Myrslåttern i området var ett viktigt inslag i djurhållningen ända fram till 50-talet. Sjösystemet Vuoskonjänkke i ekoparkens sydvästra del reglerades för myrslåtter. Ibland var myrarna även betesmarker och för att få bättre beten kunde markerna eldas.

Samiska kulturminnen

Gamla barktäkter syns på flera ställen i ekoparken och visas som blottad ved på tallstammen, i brösthöjd eller lägre.

I äldre samisk matkultur var rostad eller torkad innerbark vanlig. Barken användes i bröd, soppor och för andra ändamål. Barktäkterna kan vara flera hundra år gamla och kan dateras genom borrprov i trädet.

Markerna i Karhuvaara har sedan lång tid tillbaka använts som renbetesland av Girjas sameby, som än idag har många renar på vinterbeten här.