Allt du vill veta om kontinuitetsskogar

Vad är egentligen en kontinuitetsskog? Var i landet finns de och vilka arter trivs där? Här hittar du svaren på några vanliga frågor om kontinuitetsskogarna.

Vad är en kontinuitetsskog?

En kontinuitetsskog är en skog som aldrig varit kalavverkad, utan skogen har varit kontinuerligt trädbevuxen under lång tid, där trädkontinuiteten inte har brutits av kalhyggen eller har varit åker-, ängs- eller hagmark.

Finns det olika definitioner av kontinuitetsskog?

Sveaskog har valt att använda följande definition i arbetet med att avsätta alla kontinuitetsskogar över 140 år i nordvästra Sverige.*

Kontinuitetsskog är ett skogsområde som varit bevuxet av träd under lång tid och inte kalhuggits. Inga väsentliga trädslagsbyten får heller ha skett. Kontinuitetsskogar har vanligen höga naturvärden.

En konkretisering av definitionen för det praktiska arbetet med att identifiera 140-åriga kontinuitetsskogar har gjorts med syfte att både vara enkel att tillämpa praktiskt: 

För att ett bestånd ska räknas som över 140 år så ska antingen

  • minst 30 procent av träden,
  • eller 200 stammar per hektar, vara äldre än 140 år.

Skogsstyrelsen har helt nyligen tagit fram en vägledning för sitt tillsynsarbete och anger där en snarlik definition för kontinuitetsskog:

Område som varit kontinuerligt trädbevuxet under mycket lång tid utan väsentliga trädslagsbyten. En praktisk överblickbar tidshorisont bakåt i tiden är vanligtvis de två senaste skogsgenerationerna (utifrån ett produktionsperspektiv).

Även Sveaskog använder den definitionen i sin nya naturvärdesbedömningsmetodik som gäller från och med maj 2022.

* Definition från ordlistan på webbplatsen Skogskunskap som produceras och förvaltas av Skogforsk med stöd från LRF Skogsägarna och Skogsstyrelsen.

Kontinuitetsskog i Dalarna.

Har kontinuitetsskog alltid höga naturvärden?

Kontinuitetsskog kan vara dimensionsavverkad, gallrad, plockhuggen eller gödslad och ändå ha obruten kontinuitet och därför fortfarande klassas som kontinuitetsskog. Kontinuitetsskog har ofta höga naturvärden, men behöver alltså inte ha det. Den kan vara brukad på ett sådant sätt att den saknar gamla träd, död ved och förekomst av naturvårdsarter även om den aldrig varit kalavverkad.

Vad skiljer en kontinuitetsskog mot en vanlig anlagd produktionsskog?

En kontinuitetsskog har aldrig varit kalavverkad och kan därför hysa arter som är känsliga för kalavverkning och markberedning. Det gäller särskilt vissa mykorrhizasvampar som lever i symbios med trädens rötter. Om en skog kalavverkas kan de ha svårt att nyetablera sig i det uppväxande beståndet eftersom kontinuiteten av trädrötter brutits. Därför kan det vara lämpligt att lämna extra stor hänsyn vid avverkning av kontinuitetsskogar som kan tänkas hysa sådana arter. Arter som är knutna till kontinuitetsskog och känsliga för kalavverkning är ofta hotade eller rödlistade i kategorin nära hotad. Kontinuitetsskogar som har höga naturvärden, enligt Sveaskogs naturvärdesbedömningsmetodik, ska alltid avsättas i sin helhet som naturvårdsskog. Ibland dessa ingår nyckelbiotoper och hänsynskrävande biotoper men också många skogar som inte uppfyller kriterierna för nyckelbiotop.

Gran med garnlav.

Hur vet man att man är i en kontinuitetsskog? Vilka särskilda kännetecken är kopplade till kontinuitetsskogar?

Kontinuitetsskogar är ofta olikåldriga och har på annat sätt varierade i ekologisk struktur. I nordvästra Sveriges tallskogar finns ofta spår av brand i form av till exempel brandljud på tallarna medan granskogarna i samma område ofta är flerskiktade med träd av olika storlek och rika på vissa hänglavar såsom garnlav.

Varför har mängden kontinuitetsskog minskat i Sverige?

Trakthyggesbruket har varit den dominerande avverkningsmetoden i Sverige sedan mitten av 1900-talet; på många platser, särskilt i södra Sverige, betydligt längre än så. I södra Sverige har plantering och igenväxning av åkermark och trädlösa ängs- och hagmarker varit vanligt sedan 1960-talet. Skog yngre än 60–70 år i södra Sverige är därför normalt inte kontinuitetsskog.

Var finns kontinuitetsskogarna?

Kontinuitetsskogar finns i hela landet men är särskilt vanliga i nordvästra Sverige. Anledningen är att trakthyggesbruket introducerades senare i nordväst och att skogsbruket där har varit mindre intensivt. Det har inneburit att många kontinuitetsskogar skyddats som naturreservat, nationalparker eller avsatts frivilligt av skogsbruket. Det är också anledningen till att Sveaskog 2021 beslutade att avsätta alla kontinuitetsskogar över 140 år just i nordvästra Sverige.

Död ved.

Finns det kontinuitetsskogar i södra Sverige?

Ja, det finns kontinuitetsskogar i södra Sverige men de är ovanligare än i vissa delar av norra Sverige och de kan vara svårare att känna igen. Ofta har kontinuitetsskogarna i södra Sverige en historik som betade skogar eller trädklädda hagmarker.

Hur mycket kontinuitetsskogar har Sveaskog?

Det är svårt att svara exakt på den frågan men förutom de avsatta naturvårdsskogarna så är generellt sett alla skogar över cirka 70 år i nordvästra Sverige, samt vissa delar av övriga norra Sverige kontinuitetsskogar. I södra Sverige är det mycket svårare att bedöma mängden kontinuitetsskog, men generellt sett är den ovanlig. Generellt sett så är all skog som är yngre än 60-70 år anlagd efter kalhyggen och därmed inte att betrakta som kontinuitetsskog.

Hur mycket kontinuitetsskogar har Sveaskog avsatt för naturvård?

Sveaskog har avsatt totalt 460 000 hektar produktiv skogsmark för naturvård. En stor andel av dessa skogar är kontinuitetsskogar med höga naturvärden. Dessutom har Sveaskog 2021 beslutat att avsätta alla kontinuitetsskogar över 140 år i nordvästra Sverige oavsett om de har höga naturvärden eller inte. Våra prognoser visar att det rör sig om ytterligare cirka 14 000 hektar att lägga till det som redan är avsatt. Sammanlagt innebär det att vi har avsatt 181 000 hektar kontinuitetsskog i nordvästra Sverige, vilka inte kommer att brukas.

Spår av flera bränder - både historiska och sentida.

Brukas kontinuitetsskogarna?

Betydande arealer av kontinuitetsskog är avsatt för naturvården och där sker endast naturvårdande skötsel. De kontinuitetsskogar som inte har höga naturvärden brukas i normalfallet. Tallskogar brukas normalt med trakthyggesbruk med generell eller förstärkt hänsyn i form av lämnade träd, död ved och hänsynsytor, men även olika typer av skärmställningar är vanliga skötselmetoder i kontinuitetsskogar.

Vilka arter är typiska för kontinuitetsskogar?

Generellt när det gäller arter knutna till kontinuitetsskogar är att de kräver miljöer och substrat som varit opåverkade under lång tid (obruten kontinuitet) och som det tar lång tid för skogen att utveckla. Det kan vara olika lavar, mossor och svampar som inte trivs i mer triviala och brukade skogar. I kontinuitetsskogar på magra marker och dominerade av tall är många arter knutna till brand och växer på brandstubbar, liggande och stående död ved, exempelvis olika arter av kolflarnlav. I grandominerade flerskiktade kontinuitetsskogar kan man hitta olika typer av hänglavar, som garnlav eller ullticka på omkullfallna träd.  

Ullticka, Phellinus ferrugineofuscus

Stående död ved.

Brandljud på tall.

Vad tycker du om sidan?

Hjälp oss att bli bättre genom att berätta vad du tycker om sidan. Vi tar tacksamt emot dina synpunkter.