Framgångsrik naturvårdsbränning i Ekopark Ejheden i nordöstra Dalarna

Förr brann det oftare i skogarna av naturliga orsaker. Arealer på upp till ett par hundra tusen hektar brann varje sommar. I dag har människan blivit bättre på att förebygga och släcka bränder. Men branden är viktig för skogens ekologi och skapar variation i landskapet. Därför genomförde Sveaskog, för andra året i rad, en kontrollerad bränning i Ekopark Ejheden.

- Vi lyckades bränna hela det 122 hektar stora område som planerats. Av det var cirka 90 hektar produktiv skogsmarksareal och där ingår också ett par tjärnar och en del myr. Att skapa kontrollerade skogsbränder är en väl beprövad och viktig naturvårdande insats som Sveaskog använder återkommande, säger Jonas Björklund, miljö- och naturvårdsspecialist i Sveaskogs resultatområde Södra Norrland.

De som genomförde bränningen åt Sveaskog var Skogsstyrelsen.

- Vi är väldigt glada över Sveaskogs insatser som gynnar skogens arter och strukturer och att vi på Skogsstyrelsen kan bidra med kompetens och vår långa erfarenhet. Ejheden är ett mycket lämpligt område att elda i eftersom det finns gott om vattendrag, småsjöar och vägar som gör att bränningsområdena kan göras stora och ändå vara säkra, säger Lars Ambrosiusson, en av Skogsstyrelsens bränningsledare.

Sveaskog ökar, inom ramen för företagets långsiktiga inriktning, satsningarna på naturvårdande skötsel. Bränningar är ett av de verktyg som används. Det gynnar bland annat vedlevande insekter, som är beroende av de substrat som brand skapar.

Om en naturvårdsbränning ska bli av är alltid osäkert in i det sista. Väderförutsättningarna måste vara optimala. Det får inte vara för varmt och torrt, men inte heller för blött. Vindarna får inte vara för kraftiga eller plötsligt byta riktning.

- Här hade vi dessutom en utmanande terräng, med där många av de tänkta delarna är blockig och svårtillgänglig natur. Men denna gång hade vi vädret med oss och det hela blev mycket lyckat, avslutar Jonas Björklund.

Visste du att...

När tallar brinner får de så kallade brandljud på stammen. När brandljuden blir kådindränkta blir tallarna motståndskraftiga och kan leva länge. När de sedan dör - och antingen faller till marken eller förblir stående - pågår förmultningen väldigt länge, vilket gynnar arter kopplade till gammal död ved.