Skötsel av naturvårdsskogarna

Gamla granskogar som får stå orörda har ofta mycket höga naturvärden. Flera av de arter som trivs i en granskog är beroende av en stabil luftfuktighet, gamla träd eller att det finns tillgång till död ved. Naturvärden i en granskog bevaras och utvecklas alltså bäst genom att skogen får stå helt orörd.

Tallskogens ekosystem däremot, har formats av återkommande bränder genom århundradena. Många av de arter som lever i tallskogarna är anpassade till döda eller brandskadade tallar och ljusöppna miljöer. Tallskogen behöver därför skötas genom naturvårdsbränning för att på bästa sätt gynna naturvärdena där.

Man skulle kunna säga att skötsel av naturvårdsskogarna ofta innebär att vi försöka härma hur olika skogstyper har utvecklats historiskt.

I naturvårdsskogar som är lövskogar eller som har många gamla lövträd kan naturvårdande skötsel betyda att vi tar bort inväxande barrträd för att skapa bättre livsmiljöer för lövträden och de arter som är knutna till dem.

I naturvårdsskogarna utförs inga andra skötselåtgärder än sådana som gynnar den biologiska mångfalden och andra naturvärden, men att en skog är naturvårdsskog innebär alltså inte att den alltid lämnas orörd.

Sveaskog har i sin nuvarande inriktning för hållbart skogsbruk ett mål om att öka arealen naturvårdande skötsel till 3000 hektar om året. Sveaskog utför dessutom inte bara naturvårdande skötsel i skog, utan det finns också mål om att skapa hundra nya våtmarker och restaurera 10 vattendrag inom en femårsperiod.