- Vi behöver mer kunskap om hur hyggesfritt skogsbruk fungerar i Sverige. På kontinenten finns framgångsrika projekt, men då i ett helt annat klimat, på produktiva jordar med snabbväxande trädslag. Man måste vara medveten om att det skulle ta lång tid att ställa om virkesproduktionen till hyggesfria metoder som passar det svenska skogsbruket, berättar Gisela Björse, skogsskötselchef på Sveaskog. 

Utmaning att skapa ljusinsläpp

Mitt inne i skogen är det svårt att se att det bara för några år sedan gjordes en måldiametershuggning där 30 procent av alla träd i en viss diameter avverkades för att skapa ljusinsläpp och förutsättningar för naturlig föryngring. Hittills har återväxten gått långsamt och förekomsten av plantor är mycket låg.

­­­‑ Nackdelen med måldiametershuggning är att vi inte släpper in tillräckligt med ljus i gläntorna vilket premierar gran, men sällan tall och ek, som kräver betydligt mer ljus för att gro effektivt. Risken är alltså uppenbar att vi får en stark grandominans när vi ersätter planteringar med självföryngring, säger Peter Ask, miljö- och naturvårdsspecialist på Sveaskog. Utmaningen är att hugga bort tillräckligt många träd för att släppa in ljus, men ändå spara så pass många träd att de sociala värdena bibehålls, alltså att skogsområdet uppfattas som hyggesfritt med uppväxta träd som premierar avkoppling, skönhet och rekreation.
 

Gemensam definition av hyggesfritt

Som vägledning har Sveaskog tagit fram en definition som beskriver det hyggesfria skogsbruket i tre olika steg: skogens täthet måste överstiga en viss trädmassa, luckor med kalmark får inte vara större än 0,5 ha och ungskogen måste ha en medelhöjd på minst 2 meter. Enkelt uttryckt kan man alltså hugga ut mindre gläntor på upp till ett halvt hektar, ta bort stora träd (så länge huvudbeståndet inte är lägre än två meter) och bevara tillräckligt mycket trädmassa (mäts i virkesvolym) för att undvika kravet på nyplantering (Skogsvårdslagens §5).

   - Vi har försökt att enas om en definition som vi hoppas kan bli vägledande för skogsbruket generellt, berättar Peter Ask. Många har synpunkter på det klassiska trakthyggesbruket och drömmer om gammelskogar helt utan kalhyggen men hyggesfritt skogsbruk omfattar en rad olika metoder som är mer eller mindre lämpliga beroende på vad man har för mål med sitt skogsbruk.

Olika hyggesfria metoder testas

I Rogberga håller Sveaskog på att fasa ut klassiska kalhyggen och istället använda olika hyggesfria metoder som förhoppningsvis ska premiera de sociala värdena i området.   

– Vi är inte säkra på att hyggesfria metoder enbart kommer upplevas positivt. Flera undersökningar visar att vi människor uppskattar den gallrade och traditionellt skötta skogen mest, säger Gisela Björse.  Vi undrar också om t.ex. jägarna har samma syn på hyggesfria skogar som en MTB-cyklist eller svampplockare, fortsätter hon och är tydlig med att även om Sveaskog i dagsläget provar en rad olika hyggesfria metoder, så kommer trakthyggesbruket också i fortsättningen att dominera skogsbruket.

Bredare stickvägar

Även om det finns en rad olika idéer kring hur man kan bruka skogen hyggesfritt, exempelvis måldiametershuggning, Lübeckmodellen och naturkulturmodellen provar Sveaskog också okonventionella metoder som möjligen kan fungera på Rogberga. Ett sådant exempel är bredare stickvägar, alltså att man gör nya stickvägar i hyggesfria bestånd varje gång man gör en ny insats.

   - Vi har märkt att vi hittills fått en betydligt större självföryngring i stickvägarna än på ytorna bredvid. Även om vi arbetar aktivt med att lämna minimala spår i terrängen bearbetas marken måttligt i stickvägarna och ökat ljusinsläpp ger goda förutsättningar för självföryngring, säger Gisela Björse, samtidigt som hon pekar på ett tiotal plantor som växt upp på drygt en meter av vägen. Hon dokumenterar alla olika metoder för att skapa underlag för uppföljning.

Långsiktiga ambitioner

Längre in på Rogberga har Sveaskog gjort en insats för att omföra planterade granskogar i förstagallringsålder till flerskiktade bestånd. Det kan kanske likna en vanlig gallring men kvarstående träd väljs noga och med annorlunda principer. Med insatser var tionde till trettionde år premieras systematiskt de grövsta och de klenaste stammarna. Om vi lyckas kan beståndet sedan skötas med t.ex. måldiameterhuggning eller blädning och ge en större skogskänsla.

- Tyvärr har vi märkt att många klena träd dör och det kan vara svårt att göra rätt urval.

Vi lär oss hela tiden och jag hoppas att våra långsiktiga ambitioner kan ge svar på en rad utmaningar. Det vore spännande om ett forskningsprojekt vill använda våra försök till att gå på djupet med insatsernas effekter i tätortsnära skogar. I synnerhet skogens sociala värden, säger Gisela Björse.