En skördare sågar ner trädet och tar bort trädtoppen och alla grenar och kvistar. Kvar blir själva timret. En annan typ av skogsmaskin, en så kallad skotare, hämtar sedan timmerstockarna och placerar dem i högar som därefter enkelt lyfts upp på en lastbil för vidare transport till exempelvis ett sågverk.
Innan arbetet med föryngringsavverkning påbörjas planeras arbetet noga. Vi bestämmer hur skogen ska avverkas och i vilken ordning. I skördaren finns mätinstrument som automatiskt mäter tjockleken och kvalitén på timret så att vi vet exakt vad vi kan göra av timret i nästa steg. Vi bestämmer också vilka träd som inte ska tas ner, det kan till exempel vara gamla träd eller träd av ovanligt trädslag. Runt de träd som ska lämnas kvar lämnar vi ibland en större grupp av träd som i sin tur bildar ett skydd för träden så att de inte fälls vid hård vind eller en storm.
Vi lämnar även stående träd som är avkapade mitt på höjden, så kallade högstubbar. De är viktiga för insekter och fåglar som finns i området.
Om skördaren kör på fuktig eller blöt mark kan det bli stora skador på marken, så kallade körskador. Det undviker vi genom att vi på förhand planerar hur skördaren och skotaren ska köra i området. Genom att lägga ris och grenar från träden som underlag på marken där maskinerna ska köra får vi flera fördelar. Förutom att markskadorna minskar så minskar vi också slitaget på maskinen och maskinföraren får en jämnare väg att köra på. Det skumpar mindre i maskinen när man kör på ett underlag av grenar och ris vilket är mycket bättre för föraren.
Vid föryngringsavverkning lämnas stor hänsyn till stigar och vandringsleder samt till bäckar eller vattendrag i skogen. Finns det kulturlämningar i området kör vi inte i närheten av dessa. Ofta försöker vi markera ut kulturlämningarna i skogen genom att lämna flera högre stubbar runt omkring dem, så att de syns tydligt när området ska markberedas, planteras, röjas och gallras nästa gång.