- Sveaskog ska förena en fortsatt hög och säker virkesleverans med storskaliga insatser för att öka den biologiska mångfalden. Genom att satsa mer på löv kan vi öka de ekologiska värdena i det brukade skogslandskapet samtidigt som vi får skogar som har större motståndskraft mot klimatpåverkan i form av exempelvis torka, stormar och insektsangrepp. Därigenom säkrar vi också leveranserna till våra kunder över tid, säger Eva Karlsson Berg, chef för Sveaskogs marknadsområde Syd. 

Eva Karlsson-Berg

I Götaland pågår just nu ett febrilt arbete för att få alla vårens plantor i backen. Det är en kamp mot tiden och vädrets makter. Försommaren har bitvis bjudit på dallrande hetta, och torka är inte gynnsamt för någon form av nyplanterad grönska – oavsett sort och förädlingsgrad. Nu befaras att resten av sommarsäsongen ska bli ännu varmare. 

- 65 hektar, 140 000 lövplantor, sitter redan i backen. Av dessa är 130 000 björk. Det är ett jättelyft jämfört med tidigare då vi legat på i snitt 40 000 björkplantor per år Götaland, säger Sara Östh, skogsvårdsledare på Sveaskog, och tillägger: 

- Sedan är det klart att sätter vi dyra, förädlade björkplantor måste vi sköta dem bra också. Björken är skötselintensiv jämfört med barrträd då den växer fort. Vi måste till exempel vara inne och röja oftare. Röjer vi björkbestånd samtidigt som granbestånd missar vi minst en röjning. Det är viktigt att vara på tå och utföra åtgärderna vid rätt tidpunkt, samt ha utbildad personal som vet hur jobbet ska göras. Ska vi kunna arbeta effektivt med skogsskötsel och senare i flödet skog-kund måste vi också sträva efter större bestånd. 

Betestrycket en utmaning

Sara Östh berättar om ett skogsskifte i Kolleberga, Skåne, där Sveaskog satt 25 000 björkplantor fördelat på sex objekt. I huvudsak rena björkbestånd, från små till lite större, där merparten är tänkt för produktion. 

- Här sätter vi björk utan stängsel, och ser om vi får upp skog eller om den blir nedbetad av vilt. Det är en utmaning med löv, att man ofta måste stängsla. Men björk är inte riktigt lika begärligt som ek, bok och asp. I ett vanligt bestånd ser man ofta att björken och granen växer fint, medan tallen betas. Och rönnarna ser ofta ut som små bonsaiträd eftersom de betats så hårt, säger Sara Östh. 

Björkplanta

Att stängsla eller inte är delvis en kostnadsfråga, men det handlar också om att testa och utvärdera vad som fungerar under olika förutsättningar, för att öka kunskapen om löv i produktionen. Sara framhåller att björk kan vara ett bra komplement till de trädslag som är vanligast i våra bruksskogar idag – gran och tall – så länge den sätts på rätt plats, där den trivs: 

- Björk får inte samma sorts röta som gran och tall kan drabbas av, och utsätts inte för granbarkborreangrepp. Det finns relativt god tillgång på plantor, och variationen i sig blir också ett skydd. Ju mindre sammanhängande yta med en enda sort, desto fler träd verkar klara sig när skogen utsätts för påfrestningar. 

- Sedan är björkskogar vackra! Eftersom träden behöver mycket ljus får man gå in tidigt och röja, vilket ger lite parkkänsla. Kronan släpper igenom ljuset till marken på ett helt annat sätt än gran. Därför växer det ofta grönt gräs och olika örter på marken. Markvegetationen och de vita stammarna ger tillsammans med lövverket ett speciellt, skirt ljus. Alla arter som gillar yngre löv har goda möjligheter att frodas även i en produktionsskog. Det finns gott om mat till små fåglar och även vissa hackspettar kan hitta föda här. Arter som föredrar strukturer från äldre skog har kanske inte lika mycket att hämta initialt, men över tid blir det mer död lövved i landskapet vilket är positivt för den biologiska mångfalden eftersom stående och liggande död ved av löv är en bristvara idag. 

Den bilden delas av Babs Stuiver, hållbarhetsansvarig på Sveaskog: 

- Det är viktigt med skoglig variation i landskapet. Vi planerar alltid för 10 procent lövinslag i produktionsskogarna där markförhållandet så tillåter, men nu ökar vi planteringen av rena lövskogar. Variation i landskapet är bra för både klimatet, upplevelser och naturvården, även om detta i första hand är en långsiktig produktionsåtgärd. Det handlar om en stegrande satsning fram till 2026, då arealen ska ligga på omkring 600 hektar, säger hon och fortsätter: 

- Det är en styrka att Sveaskogs nya inriktning och program för hållbart skogsbruk, som lövsatsningen springer ur, kopplar an så väl till de regionala skogsstrategierna. I Kollebergas fall den skånska, som vill främja löv i både skogen och industrin. 

Skapar hänsyn i Hedlandet

Nästa anhalt på samma resa är resultatområde Bergslagen. Här ska enligt plan 70 000 lövplantor i backen under 2021, främst björk. Utöver det gynnas löv på andra sätt. Flera hyggen ska självföryngras med löv. I Ekopark Norra Vätterns skärgård finns planer på att plantera lind, lönn och ek för att bidra till återväxt av trädslag som lär ha funnits där förr i högre utsträckning. 

- Ädellövträden har i detta fall ingenting alls med produktion att göra utan är bara för naturvården, säger Rune Andersson, skoglig assistent på Sveaskog. 

Ekplantor i väntan på plantering

Årets största enskilda lövsatsning inom resultatområde Bergslagen sker i Hedlandet, ett naturreservat i Södermanland, som förvaltas av Sveaskog enligt en skötselplan som Sveaskog och Länsstyrelsen arbetat fram gemensamt. Här har Sveaskog planterat 20 000 björkplantor, och utöver det 2 500 ekar, 750 lönnar och 750 lindar. 

- I Hedlandet har vi fått ta ner stora bestånd på grund av granbarkborren. Här finns ett agrart landskap – gammalt odlingslandskap med betesmarker – men ursprungligen har området sannolikt haft stora lövskogar, så det känns naturligt att ställa om. Det handlar om omvandling av ett landskap. Vi vill byta ut granodlingar mot lövskog samtidigt som vi bevarar de stora, öppna betesmarker som är Hedlandets själ, med torp och slingrande grusvägar ner mot Hjälmaren, förklarar Rune Anedersson och berättar vidare: 

- Många arter är knutna till ädellövträd. Här finns några jätteekar kvar som säkert är 500 år gamla och otroligt artrika. Men vi måste fylla på med arvtagare till dem, så att de här arterna har någonstans att flytta när träden slutligen dör. Få kontinuitet i ek, men även lind som också hyser många arter. Det fanns fina, gamla lindpartier kring beteshagarna förut, och vi vill förstärka det som återstår. 

Framförallt är det insekter och lavar som gynnas av insatserna, men i förlängningen även fåglar som är knutna till dessa gamla träd. 

- Nu förvandlas det mörka granlandskapet på Hedlandet till ett ljusare landskap. Det kommer man att märka när man åker igenom det. I dagsläget är det kanske inte så attraktivt i mångas ögon med de hyggen som uppstått i granbarkborrens spår, men det kommer att bli ett lyft, säger Rune Andersson och drar paralleller till en tidigare genomförd insats utanför Nora, med den vitryggiga hackspetten i fokus: 

- Där kan man stanna på ena sidan om vägen där granskogen ännu står kvar och lyssna – då hör man enstaka fåglar. Kliver man in på andra sidan där vi satsat på löv är det ett helt annat liv! 

Omvandlingen på Hedlandet är även ett bidrag till ett större samarbetsprojekt, där kommuner i tre län som vetter mot Hjälmaren vill öka intresset hos privata skogsägare för att odla mer löv. 

God efterfrågan på kundsidan

På kundsidan efterfrågas mer lövråvara redan idag. Sverige har ett kroniskt underskott på lövmassaved, och importerar stora mängder från främst Baltikum och Ryssland. Samtidigt byggs massaindustrin ut, vilket är en garant för fortsatt stor efterfrågan. Massaved av björk är den största enskilda produkten, men timmermarknaden växer. 

- De lövsågverk vi gör affärer med hade gärna köpt mer om det funnits att tillgå. De vill växa och utveckla sin produktion. Det största hindret för det är idag bristen på råvara. Sätter vi förädlat plantmaterial på rätt mark och sköter beståndet väl kan björk ge ungefär samma avkastning som gran. Jag tror att löv får ett uppsving nu när vi sett konsekvenserna inom både skogsbruket och industrin av granbarkborrar, stormar med flera kalamiteter som drabbar gran i högre grad än annan skog, säger Roger Johansson, marknadschef på Sveaskog. 

Roger Johansson lyfter Ikea som exempel på ett företag som söker större lövtimmervolymer än vad svenskt skogsbruk kan leverera i dagsläget. 

- De biologiska förutsättningarna för att producera björkvirke av hög kvalitet är stora i Sverige, så det är positivt om Sveaskog kan vara föregångare och utveckla lövtimmerproduktionen med fokus på björk. Efterfrågan finns, liksom betalningsförmågan. Björkvirke för inredning, möbler och liknande ligger i tiden och är eftertraktat. Så det handlar mycket om att vi som skogsbruk ska fixa detta, poängterar Roger Johansson och tillägger: 

- Mycket handlar om logistiken. Det måste bli rationellt att få lövtimret från avverkningsplatsen till industrin, för det är väldigt dyrt att samla ihop små skvättar här och där som i dagens avverkningsmogna bestånd. För framtiden handlar det därför dels om att plantera en större mängd förädlat löv som växer bra, dels om att planera väl hur och var vi gör det på ett effektivt sätt, som Sara var inne på. Och nu har vi påbörjat den resan. 

Utvecklar hyggesfritt i ekoparker

Sveaskog har i dagsläget fyra försöksområden för hyggesfritt, men ska som en del i programmet för hållbart skogsbruk utveckla det hyggesfria skogsbruket även i de brukade delarna av ekoparkerna Omberg, Halle-Hunneberg, Böda, Raslången och Hornslandet. Det ska bidra till ökade upplevelsevärden för rörligt friluftsliv och naturturism. 

- Samtidigt får vi möjlighet att testa och utvärdera olika former av hyggesfritt, som mosaik- och luckhuggning, under olika förutsättningar. Vi vet att det fungerar bättre i vissa bestånd än i andra, men behöver göra försök i båda delarna och kan inte plocka russinen ur kakan. Det blir ett lärande för framtiden där vi får utvärdera våra insatser över tid, säger Babs Stuiver, hållbarhetsansvarig på Sveaskog. 

Exempel på luckhuggning

Hon är just i startgroparna för att planera hur arbetet kring hyggesfritt i ekoparkerna bör läggas upp, tillsammans med sina medarbetare som är miljö- och naturvårdsspecialister i Sveaskog och representanter från den hyggesfria expertgrupp som finns på Sveaskog. Och hon är noga med att poängtera att utvecklingen måste ske i samklang med ekoparkernas övriga mål, som att vi till exempel ska ställa om till löv i ekoparkerna Omberg och Raslången. 

- Vi måste vara öppna med att det kan bli utmaningar, men det är också en trigger att tänka nytt. Det handlar om både arbetssätt och fysiska förutsättningar. Nu ska vi jobba med något som för oss är mer oförutsägbart än de skogsbruksmetoder som vi är vana vid, och matcha olika mål mot de ramar vi har att förhålla oss till. Det kommer inte att bli enkelt, men jag ser det som en spännande och av allmänheten efterfrågad utvecklingsmöjlighet framåt, säger Babs Stuiver.

För mer information: