Naturvärdesträd av tall känner vi igen genom bland annat:
- Pansarbarken
- Grova grenar
- Platta kronor
Borrar du i trädet kan du räkna årsringarna samt se om trädet är senvuxet.
Hög ålder och långsam tillväxt ger trädet möjlighet att fortsätta vara en viktig del av ekosystemet i flera hundra år även efter att det har dött, som torraka och därefter som liggande låga. I alla stadier är det en livsmiljö för olika uppsättningar lavar, svampar och insekter.
Tallticka
- Tallticka är en svamp som orsaker vitröta i kärnveden och historiskt betraktades som skadegörare.
- Numera används tallticka som signalart för skogar med långvarig kontinuitet av gamla tallar.
- Talltickan visar sina fruktkroppar först när tallen är 100-150 år gammal.
- Fruktkropparna kan bli 50 år gamla och sitter ofta högt upp på stammen. Det blir bara en eller några få fruktkroppar på en stam.
- Talltickan finns spridd i hela landet men är allra vanligast förekommande i östra delarna av Svealand och Götaland.

Reliktbock
- Reliktbocken är en rödlistad skalbagge som finns spridd över hela landet (i Götaland främst i de östra delarna).
- Larvutvecklingen sker i tjock, solexponerad skorpbark på gamla, levande tallar. Barken har ofta en gulaktig färg som syns på håll.
- Du kommer att ha svårt att se själva skalbaggen, för den utvecklas under barken i 1-2 år innan den flyger ut och lever bara i några veckor. Men hålen syns länge och samma träd kan nyttjas i flera decennier.
- Reliktbocken föredrar träd som stått fritt och öppet under lång tid, i exempelvis kantzoner i odlingslandskap, längs vägar, stränder och åsar, men också i gles, gammal tallskog på mager mark.
- Arten är brandgynnad genom att omgivande småträd och buskar försvinner vid lågintensiva bränder, samtidigt som gamla tallar överlever och förblir solexponerade.

Suptallsbocken?
- Kan ett alternativt namn för reliktbocken vara "suptallsbocken"?
- Suptall är ett gammalt begrepp för en tall, ofta gammal och grov och med stark karaktär, vid vilken man tar en sup.
- Suptallarna stod ofta fördelade med jämna mellanrum utefter vägarna, gärna mitt i en lång uppförsbacke där hästarna behövde vila. De blev välkomna avbrott i dåtidens dammiga och hårda transportarbete samt ett tillfälle för människor att mötas.
- Bilden visar suptallen i Vittangi. Den vänstra bilden är från 1914. (Foto: SLU). Den högra bilden är från 2020. Suptallen står kvar än idag vid rastplatsen, dock kraftigt lutande!
- Alltså, gamla solitära tallar i solbelysta lägen: Perfekta för reliktbocken!

Tips
Vill du lära dig ännu mer om naturvårdsarter? Du hittar mer kunskap och fördjupningar på SLU Artdatabankens sida Artfakta samt i boken Skyddsvärd skog – Naturvårdsarter och andra kriterier för naturvärdesbedömning av Johan Nitare och Skogsstyrelsen (2019).










