Familjeföretaget Stenvalls Trä har i alla år strävat efter att integrera förädling i produktionen och inte enbart sönderdela timret till plank och brädor. Med aktiva ägare, välinvesterade anläggningar och en företagskultur som präglas av handlingskraft och personligt ansvar, har diskussionerna runt fikabordet ofta utmynnat i beslut som via snabba fötter tagits vidare i processen.

– Det har varit ett framgångsrikt koncept, konstaterar vd Folke Stenvall, som med sina syskon Anna och Sven 1989 tog över verksamheten efter sina föräldrar, Inger och Elof Stenvall.

På fyra platser i norra Sverige, i Sikfors, Lövholmen, Örarna och Bergnäset, sågas, torkas, kapas och hyvlas idag norrländsk fura och gran åt industrikunder i Norden, övriga Europa och Japan. Stenvalls var också tidigt ute med att ta vara på klentimrets möjligheter vilket ger skogsägaren ett bättre rotnetto.

– Men för att lyckas måste man börja redan i skogen, deklarerar Roger Bergman, marknadschef på Stenvalls.

I ett nära samarbete med råvaruleverantören, som i det här fallet är Sveaskog, och i dialog med kunden säkerställer Stenvalls att det timmer som levereras är av rätt kvalitet och tillrett i rätt längd. Därmed minskar spillet och virkets rätta värde kommer till sin rätt.

Sveaskog och Stenvalls driver tillsammans ett utvecklingsprojekt med stöd av Träcentrum i Norr och forskningsinstitutet RISE. Projektet handlar om att hitta samband mellan trädens växtplats och virkets egenskaper och därigenom skapa en starkare värdekedja.

– Gör man bara rätt från början med den norrländska furan kan vi leverera en optimal produkt för såväl den japanska byggindustrin som danska möbeltillverkare och svensk bygghandel, konstaterar Johanna Brehmer, utvecklingsingenjör på Stenvalls Trä.

Just Japan har på senare år seglat upp som en allt viktigare kund för Stenvalls Trä. I det jordbävningsdrabbade Japan är kraven på det specialsorterade virke – lamina, avsett för bärande balkar och stolpar av limträ som används vid husbyggnad, mycket höga. Med en modell som parar ihop uppgifter om skogen går det nu att förutsäga i vilka bestånd det finns mycket lamina. Det i sin tur ger möjlighet att anpassa längdapteringen efter önskemål hos kunder i Japan.

– Vi är i ett tidigt skede av projektet men tar viktiga steg för att flytta skogen i Norrbotten och den internationella virkesmarknaden närmare varandra, säger Ann Eklund, affärsutvecklare på Sveaskog.

Ett viktigt nav för utvecklingsarbetet är den utrustning för skanning och virkesröntgen som Stenvalls investerat i. Och med ett konstaterat utfall från ett nyligen avverkat bestånd där hela 99 procent av rotstocken visade laminakvalitet har man fått god utdelning. I förlängningen kan detta öppna nya dörrar.

– Nu återstår att avgöra vad vi gör med resten av stocken, funderar Johanna Brehmer. Det är ett komplext pussel att lägga, men det finns många intressanta idéer att arbeta vidare med.