Det är slutet av januari 2020. Det vackra vintervädret lyser med sin frånvaro. Istället har flera blåsoväder dragit in över Västmanland och orsakat en massa vindfällen. Magnus Carlsson är ute på ett av sina hyggen utanför Lindesberg för att åtgärda några av dessa.

– På platsen fanns förutom kullfallna granar en fullvuxen tall som stod lite på lut – jag såg ju det – men det var inte mycket. Jag har jobbat i skogen hela livet och kan bedöma risker, men i det här fallet tog jag fel, säger Magnus.

Han minns hur han sätter sig på huk för att kapa loss en gran från stubben. Det som händer sedan kan han inte riktigt förklara, men han misstänker att det är markvibrationerna från hans arbete med granen som gör att den lutande tallen plötsligt ger sig iväg, och innan han hinner reagera ligger han fastklämd över stubben med tallen över sig.

"Jag tänkte att nu dör jag"

– Jag tänkte att nu dör jag. Jag försökte ta mig loss, men kunde inte röra benen, utan bara ena armen, och med den lyckades jag få fram mobiltelefonen ur bröstfickan.

Samtidigt som Magnus tror att livet ska ta slut har Anders Wahlström problem med sin gallringsmaskin. Han står vid vägkanten med huven uppfälld när han hör något som låter som ett skrik. Han tittar upp – kanske är det någon som kommer på vägen? – men han ser inget och fortsätter att skruva i gallringsmaskinen. Då ringer telefonen. Anders svarar och hör Magnus röst långt borta i andra änden.

– Han jämrade sig och i bakgrunden hörde jag att motorsågen gick på tomgång. Uppkopplingen hackade och linjen bröts, men jag lyckades uppfatta något om vindfällena, berättar Anders och fortsätter:

– Jag visste inte vad som hänt, men fick fort in min hund i bilen, rivstartade och körde iväg utan att veta vart jag skulle. Magnus kunde vara var som helst – han har mycket skog. Jag ringde 112, och i hörselkåporna hade jag kontakt med både en SOS-operatör och ambulansen medan jag körde.

Kapade snitt ur tallen

Efter några kilometers körning ser Anders slutligen Magnus bil vid vägkanten. Han tvärstannar, sliter fram motorsågen från pickupens flak och springer över hygget. Efter cirka 200 meter får han syn på Magnus, som ligger fastklämd under tallen med bröstkorgen mot stubben.

– Han var talbar, men blev mer och mer sluddrig eftersom han hade svårt att syresätta lungorna. SOS-operatören uppmanade mig att vänta på räddningstjänsten och inte röra något, men jag insåg rätt snart att det skulle ta för lång tid. För att kunna fokusera slängde jag av mig hörselkåporna medan jag började kapa ur i snitt i tallen; jag var tvungen att göra det så att inte skadan förvärrades utan trycket istället släppte. Sedan lyckades jag med en kraft som jag inte vet varifrån den kom att baxa bort tallen från Magnus. Han har i efterhand berättat att jag skrek, men det minns jag inte själv, säger Anders.

Anders Wahlström

När tallen är kapad och trycket över bröstkorgen släpper vill Magnus resa sig från stubben och lägga sig på marken i stället, men Anders får honom att ligga kvar och stöttar istället hans huvud stående på knä. En kvart senare kommer ambulanspersonalen fram och kan köra Magnus till sjukhuset i Örebro, där personalen snabbt konstaterar att Magnus har brutit ryggen men ändå haft en sagolik tur. Han genomgår en steloperation, och redan två dygn senare kan han resa sig försiktigt. Efter ytterligare två dygn får han lämna sjukhuset för fortsatt vård och rehabilitering hemma.

Berättelse som berört många

Ett halvår senare är han tillbaka i arbetet och kan utföra i stort sett samma arbetsuppgifter som förr.
– Jag värdesätter saker och ting på ett annat sätt nu och tar inte saker för givna, säger han. Ibland kommer en känsla av oerhörd tacksamhet över mig. Om inte Anders varit hade jag inte klarat mig.

Berättelsen om olyckan har berört många, bland andra en av Sveaskogs virkesköpare i Bergslagen, Rickard Sandström. Han känner både Anders, som kör för Sveaskog, och Magnus, som är virkesleverantör.

– Anders är en extremt kompetent skogsmaskinförare och otroligt uppskattad yrkesman som lyssnar in markägarnas behov. Han är en drömentreprenör som agerar direkt om det kniper för oss. Och nu har han blivit vardagshjälte dessutom! Säger Rickard.

Anders har svårt att svara på hur det kommer sig att han kunde reagera så klarsynt och snabbt.
– Det kändes självklart, och jag hoppas att andra skulle ha gjort likadant för mig.

Han uppskattar också kontakten med avverkningsledaren Anna Ahlin på Sveaskog, som besökte Anders och hans kollega dagen efter olyckan.
– Jag har lärt mig att man ska vara förberedd på att det värsta kan hända om man har otur. Vara ensam och hugga, det ska man helt enkelt låta bli. Och bättre att ringa 112 en gång för mycket än för lite.